Huga, en ovanligt jobbig dag idag för en stackars mediaelev!

Började med inställt sovmorgon pga nationellt prov i lyssna OCH läsa. Lagom roligt, gick väl inte så jättebra heller direkt...

Sen va de naturkunskap, då var man lagom seg i huvudet och orkade inte riktigt lyssna på Ulla som pratade på om Fria Radikaler och växthusgaser...

Sen, istället för ett roligt pass med titti i textkommunikation, satte de in ett extra mattepass. Kul! Jag och Caisa hade det ioförsig ganska trevligt där vi satt och var smarta! (Smartare än vissa andra...)

När väl skolan var slut, var det pang på en timmes klarinettlektion... Inte överdrivet skoj det heller, och efter det, direkt till ledarmöte på Charlies. Underbar dag måste jag säga !

När pappa kom hem senare på kvällen fick jag dock en lite kul överraskning, en diablo! Haha, ganska roligt tidsfördriv faktiskt! Så nu har jag tränar i någon timme, och kan kanske 3-4 trick ganska bra! Riktigt stolt!

Faan. Tilly (min häst) måste vaccineras. Eller måste och måste, men ifall vi vill komma in till något ridhus någon gång så måste vi.

Hästar ska vaccineras en gång varje år, blir de inte det måste de ha en grundvaccination, vilket kan kosta runt 3000 kr tror jag.

Problemet nu är att jag inte vet ifall morfar någonsin vaccinerade henne. Jag tror inte det, men jag kan ju inte fråga honom!  Det ännu större problemet som uppstår då är att jag absolut inte har råd med detta, och då kommer jag vara pank i flera månader, vilket jag absolut inte har råd med ! Dessutom ska hon avmaskas också, vilket blir yttligare en hundring.

Varför kunde inte bara morfar vaccinera henne medan det var billigt??  Varför kan han inte bara vara här så han kan hjälpa mig att betala, eller bara krama mig och säga att allt är lugnt? Säga att han betalt allt, eller att det inte behövs eller vad som helst?

VA HELVETE ÄR DU INTE HÄR FÖR?!

Nu var det några dagar sedan jag skrev här, ganska skönt att göra det ibland faktiskt, som en dagbok, fast den är ju inte hemlig, men vem säger att dagböcker måste vara det? Iallafall, så har det hänt ganska mycket dessa dagar då jag inte skrivit.

För det första har det ju varit underbart väder ! Hur skönt som helst verkligen, fast det är ju lite tråkigt att prata om vädret här, så raskt över till nästa grej:

I helgen var jag och Emma på moppeutflykt! Det var sjukt mysigt, och jag tycker vi borde göra om det snart ! Picknick med klarblå himmel, fruktsallad och Emma, mycket bättre blir det inte ! Så skönt att känna sig så fri, kunna åka vart man vill (även om vi nu skulle till hennes gammelmormor). Riktigt mysigt helt enkelt !

Sen har det ju varit lite i skolan och så också, nationellt prov i Eng A bland annat, men det är tråkigt, så jag skriver inget mer om det. Hoppas det gick bra bara.

Som avslutning kan jag ju säga att min lilla "fest" i hegen blev helt okej. Det tycker jag iallafall, kul att lite folk kom hem till mig för en gångs skull, hoppas de hade kul också!

Peace out

Förlåt, men jag måste bara säga att jag blir trött på människor som klagar för ingenting. Folk som tycker att det är mest synd om dem i hela världen, men ändå blir sura när folk bryr sej, och blir sura när folk inte bryr sej, eller blir sura på något helt annat. Det är säkert jättesynd om personer som är så, men tänk efter lite, vad är det som betyder något? Jo, det är att försöka, testa sina gränser och försöka behandla folk snällt.

Jag har kommit på de nu.

Nej, nu ska jag inte sitta här och klaga, jag måste duscha så att jag är färdigfixad när antonia, amandaoch Elli kommer om en timme!! Ska komma lite fler folk i kväll och fira min födelsedag, men de kommer först! Skojskoj !

Puss hej !

Helgen ägnades åt Födelsedag, Fotohajk och ds.

En helt okej helg. Hajken var riktigt rolig, var dock funktionär, så den roligaste Fotodelen fick jag inte vara med på, fast det var en upplevelse att titta på patrullernas bilder, och se dem göra olika övningar, improvisationer och stafetter! Länge sedan jag skrattade så mycket måste jag säga ! 

På kvällen hade de ett litet "kalas" för mej, de hade gjort det mysigt och fint med ljus, och bakat äppelpaj till mig, och så sjöng dom. Mysigare födelsedag går nog inte att få, speciellt inte som många av mina närmsta kompisar var med.

 Dessutom träffade jag alla trevliga Vedumsscouter en snabbis idag, det  var länge sedan, har saknat dem! 

Direkt efter hajken var det dags för en 4 timmars lång Distriksstämma, lika underhållande som vanligt. Vi gick igenom olika förslag ifrån styrelse m.m och vi räknade med rickard (som bara blir bättre och bättre på power point) och lärde oss att ta plats. Dessutom fick vi veta att Scouting räddar liv, eftersom att folk inte brukar bli ihjälslagna på seniormöten.

Bra helg i stort, lite småsaker bara, som alltid, men det är väl för att jag är dum i huvudet. Men jag har lärt känna lite nytt folk, ifrån Väring, och det är ju inte fy skam ! Ett par tvillingar bland andra, som kramade mej hejdå helt av sig själva ! 

Mys pys på alla underbara människor. 

Fy fan vad jag är hungrig. Trött och hungrig, måste göra något åt det snart, när jag orkar...

Stort prov i Naturkunskap imorgon.. toppenbra, eller inte. Betyder att hela kvällen kommer gå åt till att träna. Får väl ta hjälp av min NO-lärare till pappa. 

Jag har ett dilemma. Ska jag byta rum, eller inte?

Byter jag så får jag ett större rum, nästan som två rum eftersom det är delat på mitten. Nackdelen med detta byte skulle vara att det inte blir lika avskillt som det jag har nu, och kanske inte lika mysigt. Dessutom har jag haft detta rum sen jag var 3 år..

Just nu sitter jag och tittar på Sweeney Todd, för ungefär 10nde gången. Alltid lika bra. De underbara sångerna och fina färgerna. Det blir  inte mycket bättre !

Kom att tänka på morfar nyss också. Det är verkligen sjukt hur mycket man kan sakna en person. Läste en av minnesorden som stått i tidningar om honom, och det går inte att läsa utan att börja gråta. Det börjar med: "Bara några dagar har gått sedan det oförklarliga samtalet kom som meddelade att hasse på Gustafsberg är för evigt borta."

Det går inte att förstå. Det har gått ett halvår nu, men det känns likadant nu som några veckor efter de hänt.

Hade han vart gammal och sjuk hade det vart en sak. Hemskt tråkigt självklart, men en annan sak. Morfar kunde levt i 30 år till. Han var 65, pigg, och underbar mot alla. 

Jag har tjatat så mycket om detta, men jag måste få ur mig det. Det gör verkligen ont. Allt påminner om honom. Kuratorn sa att det självklart var  jobbigt eftersom vi hade en så speciell relation. Då slutade jag gå till henne. Hon vet inte ett skit om min och morfars relation. Den var mer än speciell.